Lär känna mitt RIKTIGA jag.
Kategori: lär känna mig!
Nu ska jag berätta lite om mig, inget positivt, men sanningen om mig om man kan säga så.
Och INGEN som läser detta ska visa uppmärksamhet eller försöka finnas/stötta/neka.
För detta är sanningen och jag behöver födas om på nytt för att ändra på den jag är.
Jag säger inte att jag inte är mig själv, för det är jag, men mitt sanna jag, i min själ.
Tror det bara är Julia och Frida som vet denna sidan av mig, bara för att dom träffar mig nästan varje dag, men dom tvingas nästan göra de, de är synd om dom.
Jag är en människa, som jämt tänker negativt, eller på mig själv.
Jag är sån och jag kan inte hjälpa de.
Jag har är jätte dålig på att berätta för mina vänner hur guldvärda dom är. Jag gillar egentligen inte att göra de, bara när jag vet att dom skulle uppskattat det kanske. Men annars är jag bara egoist. Har alltid vart, och kommer nog alltid vara.
Jag vill alltid ha rätt. Jag vill ha det bättre. Jag vill ha det finare.
Jag har förlorat många vänner, pga. att jag tränger ut dom för jag förändras, hittar nya, tänker på mig själv. Även om jag vet att i slutändan kommer jag sakna dom.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva eller hur för detta blir bara skit av allt ihop men nu mår jag så äckligt jävla dåligt att jag inte orkar bry mig.
Jag ser exakt ingenting positivt längre. Eller ah, mina vänner men de är la en självklarhet.
Och hur många har jag inte förlorat? Guldpris till dom 4 som är kvar.
Jag sänker aldrig andra för att få bättre självförtroende själv. Jag sänker andra för att jag är en hemsk människa. Till vissa bryr jag mig inte hur det känns för dom om jag säger något, visst är det kanske normalt men jag är verkligen en hemsk människa och jag vet inte hur jag ska förklara det.
Jag är verkligen en djävul. En djävul långt ner under ytan.
Visste ni att jag ofta velat göra illa mig själv för jag inte tyckt jag är värd någon som helst lycka eller uppmärksamhet?
Jag har inte skärt mig, inte så de blivit djupa sår. Eller ah jag har ju ett hjärta på vänstra armen men det är inte därför.
Men skulle jag haft något att göra illa mig med nära mig när jag känt så så skulle jag gjort det.
Jag har dålig fantasi, jag SUGER i skolan, jag är världens sämsta vän, världens sämsta syster, världens sämsta dotter & antagligen tjej om jag nu hade vart det. Sämst på allt.
Jag har verkligen inget som helst ansvar för saker och ting. Och jag kan inte göra något åt det heller, ingen anar, asså verkligen INGEN anar hur mycket jag har kämpat och försökt att ändra på mina negativa saker. Till exempel mitt ansvar. Jag har gjort allt man kan för att förbättra det. Jag har verkligen försökt tvinga mig själv att till exempel plugga i tid, vakna tidigare, få saker gjort, lägga mer press på mig själv. Det funkar inte. Och det slutar alltid med något dåligt.
Jag kommer gå ut med ett VG, och de kommer vara i musik. Resten kommer gå rent åt helvete.
Jag orkar inte plugga, jag vill inte plugga, jag kommer inte komma någon vart med att plugga och jag tycker det är för tråkigt för att kunna göra det, även om jag egentligen måste.
Jag kommer suga på gymnasiet, visst att man har inriktning men det är ju fortfarande samma ämnen där också? Där är allt svårare också?
Jag fattar inte ens något nu?
Matteprovet idag gick åt helvete, deckaren cpar, jag hatar no, so-provet kommer också gå åt helvete, tekniken vi ska ha snart kommer inte ens på tanken att jag kommer få bra på.
Jag får panik på mig själv, jag orkar inte.
Orden "jag orkar inte" räcker inte ens till för hur jag känner nu, jag vet inte va jag ska säga, jag vet inte vad jag ska skriva.
Men jag är ingen bra människa, jag är inte fin heller, kanske har tur med vissa bilder men annars nej, jag har inget ansvar och jag är negativ helatiden.
Jag vet seriöst inte vad jag ska ta mig till, har sån jäääävla lust att rymma, bort från ALLT ALLT ALLT.
Fattar inte varför jag ens har tillfällighet för att KUNNA le eller vara lycklig.
Fuck off, fuck allt, seriöst.
ALDRIG ska jag kunna lyckas med NÅGOT.
ALDRIG ska jag kunna lyckas med NÅGOT.
