stulen själ - medina <3
Kategori: musik
1990 där på andra sidan vattnet
föddes ett nytt liv till den världen o ja svär hon va så vacker
men fattigdomen gjorde att föräldrarna dom knackade på dörren
till ett hem försvann lämna henne själv på trappen
sent på natten de e kallt allt man hör e babyns
skrik dörren öppnas sakta upp till hennes nya liv
där tog dom hand om henne fast inte på de
sättet vi är vana vid i hennes värld la dom en hand på henne
hon växte upp o när hon fatta bättre rymde hon
bodde runt på olika platser i stadens underjord
hon förstod att de fanns två val o när hon gör de kan hon inte ändra sig
hon valde då att sälja sig
fanns inget kvar i hennes tårkanal när han va klar
tog på sig byxorna o rörde sig mot nästa karl
då träffa hon mannen som lova henne bättre dar
om hon ba följde me över till sverige o gjorde som han sa
hon domna av o vakna upp i ett rum
med en gubbe över sig hon ville skrika men kände sig stum
försökte ta sig ut men dörren låst inne från
hon blev då tvingad att ta kund efter kund i ett år
timmar gick men de kändes som en sekund
o kroppen va sjukt smal fasten huvet va tungt
hon tog sönder hennes täcke o forma de till ett rep
som hon fäste runt sin hals bad en bad en bön o hoppa ner
Refr:
berövad på frihet,
tagen mot sin vilja
ännu en stulen själ
dom gjorde henne illa
hon blev tvingad iväg
hon blev en stulen själ
Alibi
december i vietnam, mamma gråter sig till sömns
dom kidnappa hennes barn en liten pojk så ung
hon som hade väntat i år på att bli gravid
är när äntligen blev välsignad tog dom hennes liv
tagen till sverige adopterad av ett par
växte upp som vilket som barn som helst, sprallig o glad
han döptes till jan, växte upp utanför stan
nyss fyllda 13 allt förändrades den dan
för den natten vakna han upp av hans far
nått kändes konstigt varför tog han mig där bak
snälla sluta, det känns inte bra
men farsan han blev lack och börja dela ut slag
nästa morgon va kylan extra hård
han va förvirrad, rädd och full me sår
kunde knappt stå, benen va svaga
tårarna rann och han kunde knappt tala
det blev början till slutet för jan
pappa gjorde honom illa varje natt han blev svag
året passera och ett år hade gått
gnistan va släckt det fanns inget hopp
hösten passera, och vintern va här
förtvivlad och ledsen gav han sig iväg
han närma sig rälsen och där kommer tåget
en sista tår föll innan han la sig på spåret
Refr:
berövad på frihet,
tagen mot sin vilja
ännu en stulen själ
dom gjorde henne illa
hon blev tvingad iväg
hon blev en stulen själ
